shockwave

Ett uppvaknande med en röst,

i hopp om att idag finns det en tröst,

naivt ser hon på världen omkring,

kanske finns det någon själ som ser hennes tid,

å berättigar hennes liv. 

 

Hon ser sig ständigt omkring,

finns det någon som vill hålla henne om?

Kanske torka tåren från hennes kind,

ensamheten har blivit hennes kamp.

 

Byggt upp illusionismens värld,

för att få värme å kärlek av någon där,

Är det så världen borde va,

ensamma själar utan någon att ha?

 

Natten söker sig åter på,

hon kramar kudden hårt,

tänk imorgon är det en ny dag,

då kanske rösten inte längre är klar,

utan det är en verklig människoröst,

som ger henne lite tröst.