Tick tack, Tick tack, ett klockslag som slår, år efter år tiden den går, hur lång tid har vi på oss? ett svar vi inte kan få, men när den väl är borta, vill vi bara en sak, komma tillbaks....
Änglar kom nu ner till mig, Vagga mig stillsamt till söms, Lägg vingarna om min arm, Låt mig få blunda i er famn, Ta min hand å låt den bli varm, Bara känna trygghetens dans, Omslut mig med ert fagra ljus, För detta mörker behöver ett slut, Änglar jag knäpper mina händer å ber, Kom ner till mig å sitt här bredvid.
Likt det lilla barn, smärtan han bär, skriker skarpt ut, allt som känns, inombords skriker det, men jag sluter ihop, för att inte falla ihop, likt barnet vill jag skrika ut, för det gör så jävla ont, allt jag känner inombords.
Livet levdes av dem, de all stod å såg på, skrattade å log, men ack de inte förstod, skriket inombords, det hon bar, ack var för tungt, hur skulle de klara av, att andas hennes luft, tunga för varje tag, strävhetens drag, de skulle inte klara av, att möta ljuset dag för dag, ändå står hon kvar, möter världen framför, lever för att treva, en jävla misär, för helvete ge henne en chans, leva livets hemlighet, tär hjärtat hon inombords bär.
Hon var så svart, hon tog all min kraft, trots att hon ville hjälpa mig, låg jag där å vred mig i mina plågor, allt mitt hat växte sig fast, det var mitt mörker av hat,
vacker var hon som så, vingarna hon bar, en aura mig framför, ville få ett slut på mina plågor, hon la sin ena vinge på min arm, sa att jag skulle få ett evigt liv, ångesten som är kvar, skulle hon ta med,
slöt sina armar om min hals, slutade andas med all min kraft, ögonen slocknande, ängeln lyste upp min själ, det lyste så starkt, hon var när så tätt inpå,
en llusionen för dig, var verkligheten för mig, följde med hennes andetag, slöt mig till hennes dag, levde inte längre kvar.